onsdag 8 maj 2013

Hursom vikingapyromanen tillreda sitt fnöske (Del 1)


Jag gillar eld. Mycket. Den är varm och vacker och mysig och gör grillkorven sjukt mycket godare. Dock avskyr jag tändvätska, tändare, tidningspapper och annat fusk i närheten av min eld och jag blir uppriktigt förolämpad om nån försöker "hjälpa till" med dylika medel. Är jag dessutom klädd (vikingatid eller liknande) ser jag sådant som rent helgerån. Jag vill göra eld på riktigt. På gammalt vis. Med eldstål, flinta och FNÖSKE!

Vad är då fnöske egentligen?

Fnöske kommer från svampen fnöskticka (Fomes fomentarius) som vanligtvis växer på björkar. Det är bara en liten del av svampen som man använder och genom förädling får man fram ett sämskskinn-liknande material som mycket lätt antänds av de gnistor som uppstår när du slår det spröda eldstålet mot en vass kant på den hårda flintan. Fnösket glöder sedan mycket varmt, varvid man, med hjälp av gräs, träflisor, näver och en massa blåsande, kan få fyr på sin eld. Det var det korta versionen. Nu kommer den långa.

Steg 1: Lokalisera en fnöskticka

Fnösktickan är silvergrå till nästan vit och växer på döende eller döda björkar. Jag har hört sägas att de också växer på bok, men eftersom bokträdet bara är nåt hittepå som inte finns i en riktigt skog (Norrland) så tänker jag ignorera detta. Bor man dock i de södra kolonierna (Skåne mm.) kan sådan information eventuellt vara användbar.

När du hittat en styck döende/död björk kan det vara vettigt att veta vad för slags ticka du letar efter. Färgen har jag nämnt: Silvergrå till nästan vit. Till formen kan den liknas vid en hov och brukar ha tydliga "årsringar". Den är bullig upptill och alltid vågrätt platt undertill (undantaget om björken nyligen gått från död till stendöd, för det tar en stund innan tickan hunnit anpassa sig till trädets nya horisontalläge).

Några bilder kanske kan vara på sin plats:

Björkstam med tickor

Stor ticka med tydliga årsringar
Mindre, lite bulligare ticka och en alldeles ny ticka strax ovanför


Hängande tickor

Nästan vit ticka som fortfarande kämpar med att vrida sig rätt (nyligen stendött träd).

Steg 2: Skörda tickan

När du hittat en fin fnöskticka är ju frågan: Hur får man loss den? Det är faktiskt väldigt enkelt. Man trycker den uppåt. Den sitter nämligen bara ordentligt fast överst, så den är förhållandevis enkel att "lyfta" loss. Riktigt stora tickor kan dock vara mer svårövertygade, men går det inte med våld - prova mer våld.

Hur du löser problemet med att din vackra fnöskticka eventuellt sitter 4 meter upp i en halvrutten björk tänker jag ödmjukast lämna till dig själv att bestämma.


OBS!
Fnösktickan torkar snabbt efter att du plockat den och blir då svårbearbetad och ger mycket sämre fnöske. Om du inte har tid att ta hand om tickan direkt (samma dag) så går det att frysa den (i en plastpåse), men det är ännu bättre att låta den sitta tills du har tid att ta hand om den.

Steg 3: Hitta fnösket

Nu har du en ticka. Congrats! Det hjälper dig dock inte nämnvärt om du inte kan få loss fnösket ur den, för i det här stadiet brinner den riktigt dåligt.

Var sitter fnösket?

Till att börja med kan vi kolla på VAR fnösket sitter i tickan. En liten genomskärning med sjukt vackra Paint:ade pilar + tillhörande text kanske kan vara till hjälp:

Fnöskticka i genomskärning

Fnösket sitter alltså under det ljusgrå skalet. En bra start kan därför vara att skala tickan. Till det behövs en riktigt vass kniv och gärna ett bryne att skärpa kniven med, eftersom den rätt fort blir slö.

Lite knivvett:

Till den som är ovan att använda kniv vill jag ge några råd på vägen. Jag rekommenderar att använda små muskelgrupper när du täljer, så att du inte kan göra så stora rörelser. Jag brukar till exempel tälja med handleden, eller ännu hellre hålla kniven med mellersta fingerlederna och skära genom att böja vid knogarna. Håller du nära bladet på kniven, eller till och med på knivryggen så får du extra bra kontroll och behöver inte heller använda lika mycket kraft (p.g.a hävstångsprincipen). En annan variant är att hålla kniven stilla och skära genom att flytta materialet du skär i. Den tekniken är dock inte jättebra i det här fallet. Innan du påbörjar skäret är det dessutom väldigt bra om du ställer dig frågan: Vart kniven tar vägen om jag slinter? Då slipper du kanske komma på i efterhand att det var en fruktansvärt dum idé att ha tummen just där...

Do Re Mi Fa So... (Skala):

Nu sätter vi igång att skala:

Allt skal ska bort. Det ljusbruna är fnösket.
Allra högst upp på tickan hittar man det bästa fnösket.

Skiva:

När du skalat klart är det "bara" att börja skära loss skivor av fnösket. Återigen: Fnösket är segt som kork. Det går sällan att trycka kniven rakt igenom, utan du måste "såga" fram och tillbaka medan du skär. Försök få skivorna så stora, till ytan, som möjligt. Det allra finaste fnösket (väldigt mjukt och sammetslent) kan skäras uppåt 5 mm tjockt, medan torrare, hårdare fnöske bör skäras så tunt du förmår.

Första skivan

Fluffa upp:

Riktigt mjukt och fint fnöske (hädanefter benämnt "Fin-fnöske") går att dra i så att det blir större till ytan och mycket fluffigare. Dra försiktigt lite fram och tillbaka åt olika håll och bytt grepp hela tiden så växer fnöskebiten långsamt. Det är dock mycket lätt att dra sönder den om man är för ivrig. Hål i fnösket är dock inga problem. Det blir jobbigare om man råkar slita allt i småbitar.

Försiktigt...

Sådär ja!
Fnösket vill dela sig i årsringarna, när man drar i det. Det går inte att göra så mycket åt det, annat än att vara extra försiktig och kanske inte dra just där. Sämre fnöske vill inte töja sig alls, utan det får man banka ut efter kokningen. Har man riktigt bra fnöske kan dock en hyfsat tjock skiva göras i alla fall 4 gånger större till ytan. En liten jämförelse:

Före
Efter

Hårdheter:

Om du märker att det finns ställen i din fnöskebit som inte vill töja sig lika bra som resten så kan det råka sitta lite skalrester eller bitar av porer där. Det kan också vara så att den just där är hårdare och behöver göras lite tunnare för att klara av att töjas. Då kan man med hjälp av sin kniv hyvla ner fnöskbiten på just det stället. Renske får visa hur man gör:

Renske hyvlar fnöske (allt går bättre med geléhallon).

Hur länge ska man skiva?

Hur länge du vill slita är upp till dig själv. Personligen skär jag bara så länge jag hittar fin-fnöske, som töjer sig. Längre ner på tickan brukar fnösket vara hårt. Det går att använda det också, men det kräver mer jobb och blir inte lika bra. Så länge jag inte har brist på fnösktickor så har jag råd att vara kräsen och lägger därför bara jobb på fin-fnösket. Vill man få ut så mycket man bara kan av sin fnöskticka kan man dock fortsätta skära tills porerna tittar fram:

Det syns ganska tydligt när man nått in till porerna. Tyvärr blev dock alla bilder mer eller mindre oskarpa.

Och sen då?

När man känner att man skivat klart och har fluffat upp allt sitt fin-fnöske så kan man ta en välbehövlig vila på valfri tid innan det sista steget, för nu är inget bråttom längre. Vad som återstår är kokning av fnösket i asklut, samt torkning av detsamma efteråt. Har man en massa ful-fnöske med ska man dessutom passa på att bulta detta medan det fortfarande är blött. Detta har jag dock inga bilder på i nuläget, så det får bli en liten cliffhanger till nästa inlägg.

Fortsättning följer...


Kul fakta:

Man gjorde även kläder av fnöske förr i världen.

Tack!

...till Erika som hjälpte mig fota och Renske som slet hårt med att skära fnöske.

3 kommentarer:

  1. lysande beskrivning!

    SvaraRadera
  2. Suverän beskrivning!
    Ser fram emot fortsättningen.

    SvaraRadera
  3. Riktigt bra beskrivet. Gör man inte skålar av tickan? Letade egentligen den svamp som är svart på björken.

    SvaraRadera